MENY
Meny
Aktien 2016-09-23 17:29 RATOS B 40,16 SEK

Scandic Hotels

Från motorby i Laxå till internationell hotellkedja

På 1950-talet öppnades de första motellen i Sverige och amerikanska Esso blev först i landet med att bygga upp en motellkedja. Det hela startade med att Esso Motorby i Laxå öppnade den 21 maj 1963. Anläggningen omfattade 20 rum, en självservering och en Esso servicestation. Bakom initiativet stod Arne Gustafsson på Esso och arkitekten Lennart Billgren.

Nya anläggningar tillkom på olika håll i landet och 1966 bytte kedjan namn till det mer internationellt gångbara Esso Motor Hotel. Då introducerades också det första konferensrummet på den nyöppnade anläggningen i Mölndal. Med tiden kom affärsresande och konferensgäster bli en allt viktigare kundgrupp.

År 1972 öppnades de första hotellen utanför Sverige, nämligen i Danmark och Norge. Året därpå blev Esso Motor Hotel den största hotellkedjan i Sverige. Det första hotellet i cityläge öppnades i Borlänge 1975. Två år senare hade kedjan en marknadsandel på 25 procent.

I början av 1980-talet beslutade Essos amerikanska koncernledning att all verksamhet utanför energiområdet skulle avyttras.

Ratos förvärvade 25 procent av aktierna i Esso Motor Hotel den 1 april 1983. I köpet deltog även Barkman & Co, Skandia och Svea. Finansbolaget Barkman & Co. kontrollerades av finansmannen Carl-Erik Björkegren medan Svea var ett före detta rederi inom Johnsongruppen som 1981 blev ett börsnoterat fastighetsbolag. Huvudägare i Svea var Hufvudstaden, Johnsongruppen och JS SABA.

Hotellkedjan bestod 1983 av ett 50-tal hotell, varav några i Danmark och Norge. Därtill fanns ett hundratal restauranger som huvudsakligen drevs på entreprenad. Esso Motor Hotel bytte 1984 namn till Scandic Hotels. Ratos köpte ytterligare 25 procent av aktierna 1985 och blev året därpå helägare till Scandic. Det uppstod en dragkamp mellan Barkmans och Ratos om de övriga delägarnas aktier, en kamp som Ratos vann.

Hotellnäringen var en expansiv bransch med hård konkurrens och krav på ständig förnyelse. Det var förhållandevis lätt att etablera sig utomlands. Därför var det en klar konkurrensfördel att ha en kapitalstark ägare som kunde driva expansion och utveckling av hotellen. Ratos var en kapitalstark ägare på jakt efter lämpliga investeringsobjekt. Med Ratos som ägare kom Scandic nu att växa snabbt.

År 1986 var Scandic Nordens största hotellägare med ett 70-tal hotell som tillsammans hade 16 000 bäddar, varav 13 000 i Sverige. Samma år öppnades det första hotellet utanför Skandinavien i tyska Koblenz. Två år senare öppnades 15 nya hotell. Nu fanns Scandic även i Belgien, Nederländerna, Storbritannien och Österrike. Dessutom bedrevs testverksamhet i Schweiz med seniorboende i form av servicelägenheter. Cateringrörelsen såldes 1988. Därefter hade Scandic ett 40-tal Scandic Vägkrog utefter de stora trafiklederna i Sverige samt fyra fristående profilrestauranger i Stockholm.

Genom att driva en storskalig kedjeverksamhet fick Scandic en stor kostnadseffektivitet inom marknadsföring, administration och inköp. Alltid 15–20 procent lägre pris än fristående hotell av motsvarande standard, var Scandics princip. Trestjärniga Scandic Hotels låg vid bilvänliga lägen intill huvudvägar eller intressanta affärslägen. Fyrstjärniga Scandic Crown Hotel låg centralt i stora städer och expansiva affärsområden.

År 1990 hade Scandic 116 hotell i nio länder. Företaget var en av de största tre- och fyrstjärniga hotellkedjorna i Västeuropa med 6 700 årsanställda. Den viktigaste målgruppen var affärsresande och konferensgäster.

Givetvis utnyttjades Scandics anläggningar, framförallt Scandic Crown vid Slussen, för Ratos konferenser och fester. Barbro Montgomery, som var framgångsrik förbundskapten för damlandslaget i golf, uppmanades också att alltid välja Scandic i landslagssammanhang. Själv tyckte hon att det var lite lustigt att Ratos hade köpt en hotellrörelse. Men hon insåg att en ny tid hade inträtt efter stålkrisen.

Roland Nilsson var vd i Scandic Hotels 1992–2003. På hans initiativ inledde Scandic 1994 ett omfattande miljöarbete som skulle göra hotellkedjan till en pionjär i sin bransch. Flera av de åtgärder som Scandic genomförde blev sedan branschstandard, till exempel att bara byta ut de handdukar som gästerna lägger på golvet, vilket Scandic införde 1994.

Scandic inledde 1995 ett samarbete med Holiday Inn där Scandic skulle representera den amerikanska hotellkedjan i Skandinavien medan Holiday Inn fick representera Scandic i övriga världen. Samma år sålde Scandic vägrestaurangerna Route 66.

Det var inte bara Scandic Hotels som hade expanderat kraftigt i Sverige och utomlands under 1980-talet. Två andra snabbväxande hotellkedjor var Reso och Sara Hotels. Reso hade grundats 1937, samma år som riksdagen beslutade om att ge alla arbetstagare rätt till två veckors semester. Bakom företaget stod bland annat ABF och Kooperativa Förbundet (KF). I slutet av 1970-talet blev KF ensam ägare till Reso. Sara hade sitt ursprung i de offentligt ägda folkrestauranger som från 1915 var en del i den av Ivan Bratt utformade alkoholpolitiken. Sara blev sedermera en del av Statsföretag/Procordia.

Både Reso och Sara Hotels drabbades hårt av 90-talskrisen. Företagen slogs samman 1992 till Sara Travel & Hotel Group med KF och Procordia som huvudägare. Året därpå gjorde företaget konkurs, varefter de olika delarna i gruppen såldes till skilda intressenter. Ratos förvärvade 14 Reso-hotell i innerstadslägen 1995, bland annat Anglais, Continental, Malmen och Park i Stockholm, Frimurarhotellet i Linköping och Portalen i Jönköping.

Scandic Hotels såldes 2001 till Hilton Group för 2,2 miljarder kronor, vilket gav en exitvinst på 1,7 miljarder (IRR 20 procent). En fjärdedel av köpeskillingen erhölls i Hilton-aktier vilka såldes 2002.