MENY
Meny
Aktien 2016-09-23 17:29 RATOS B 40,16 SEK

Esselte

Från svenskt tryckeri till papper, internationella kontorsvaror och mycket annat

Otilia Söderbergs far, Peder Herzog (1838–1920), var bokbindare med hessisk-judisk bakgrund. Han kom till Stockholm första gången 1859. När han under en tid vistades i Sankt Petersburg utsattes han för pogromer. För att klara livhanken konverterade han där till kristendomen och bytte förnamn från Moses till Peder. Han återvände till Stockholm och startade 1862 en bokbinderifirma.

Den från början obetydliga rörelsen utvecklades på ett par decennier till att bli Nordens största bokbinderi, tryckeri och kontorsvaruföretag. Han var den förste bokbindaren i Sverige som installerade ångmaskinsdrivna maskiner. Peder Herzogs söner kom att engagera sig i företaget som 1906 fick namnet AB P. Herzog & Söner.

År 1918 anslöts firman till Sveriges Litografiska Tryckerier (SLT) som hade bildats 1913 genom en sammanslagning av 13 tryckerier. Syftet var att stävja den prispressande konkurrens som hade präglat den grafiska branschen i Sverige.

Ratos första förvärv av SLT-aktier gjordes 1947 men redan tidigare ägde familjen Söderberg aktier i företaget. Ragnar Söderberg invaldes i styrelsen 1933. Från 1957 och under resten av sitt liv var han dess ordförande.

Under Ragnars tid i styrelsen utvecklades företaget starkt och blev stort inom bland annat tryckeri, papper, förpackningar och kontorsmaterial. En milstolpe var när Esseltehuset på Vasagatan kunde tas i anspråk 1934. Det var en funktionalistisk märkesbyggnad ritad av Ivar Tengbom med kontorssida åt Vasagatan och industrisida (tryckerier, bokbinderi, stämpel- och kartongfabriker) åt Klara Västra Kyrkogata.

Från 1944 till 1974 bedrev man papperstillverkning vid Örebro Pappersbruk där Ragnar Söderberg under större delen av tiden var ordförande. Under 1960-talet förvandlades SLT från ett tämligen vildvuxet konglomerat av sidoordnade dotterbolag, vilka delvis konkurrerade på samma marknader, till en logiskt uppbyggd divisionsstruktur.

Företaget bytte 1970 namn till Esselte och Sven Wallgren anställdes som vice vd i Esselte 1973 och var företagets vd 1974–89. Därefter satt han ytterligare två år i företagets styrelse. Den första kontakten med familjen Söderberg efter att hans utnämning till vice vd hade blivit klar var med Barbro Montgomery, som han träffade på en middag kort före tillträdet. Hon sa om Esselte att ”där sitter Erik, han är den snällaste av oss”.

På tillträdesdagen den 1 september 1974 fick Sven Wallgren följa med och äta lunch med Esseltes vd Carl Mannerfelt och styrelseordföranden Ragnar Söderberg. Vid bolagsstämman 1974 blev Carl Mannerfelt ordförande och i sin styrelse hade han både Erik Söderberg och hans svåger Henry Montgomery. Erik var ledamot 1963–95, varav de sista fem åren som ordförande. Henry satt i styrelsen 1972–90, med uppehåll 1976–80 då han var statssekreterare åt justitieminister Sven Romanus.

Esselte hade fått ett stort kapitaltillskott genom försäljningen av Örebro Pappersbruk 1974 och nu inleddes en mycket expansiv period för företaget. Flera stora internationella kontorsvaruföretag förvärvades. Parallellt med detta såldes ett par affärsområden, bland annat konsumentförpackningar, wellpapp, tryckeri och förlag. Esselte Video gick in på den svenska biografmarknaden 1986 genom att öppna Filmstaden i Göteborg.

År 1986 var Esselte Sveriges nionde största industriföretag, mätt i antal anställda. Företaget hade då 18 000 anställda, varav 12 000 utomlands. Under Sven Wallgrens tid köptes över 200 bolag och aktievärdet steg 42 gånger. Ratos fick ett betydande ekonomiskt tillskott genom sina Esselteaktier.

Esselte kunde under 1970- och 1980-talen beskrivas som ett herrelöst bolag, alltså ett företag utan någon dominerande ägare. Sven Wallgren försökte utan framgång intressera både Fredrik Lundberg och Sven Söderberg att gå in som huvudägare i Esselte. I stället kom finansbolaget Mobilia att i mitten av 1980-talet bli storägare i Esselte. Bakom detta företag stod den beryktade finansmannen Magnus Lindholm. Sven Wallgren fick först höra nyheten om Mobilias aktieförvärv i Esselte när en bekant på telefon meddelade: ”Du har fått löss i pälsen.” Mobilias engagemang kom att skapa en hel del problem för Sven Wallgren och Esselte.

I januari 1990 offentliggjorde Mobilia en avsikt att lägga ett bud på samtliga aktier i Esselte. Ratos förklarade sig villig att medverka till affären genom att under en begränsad period kvarstå som ägare. Esseltes styrelse anlitade två oberoende experter för att värdera budet. Båda två avstyrkte, varefter styrelsen avrådde aktieägarna från att acceptera budet. Förvärvet kom därför inte att genomföras.

Mobilia drabbades hårt av finanskrisen och sattes i konkurs i december 1990. Innan dess hade Nordbanken och Gota Bank övertagit de Esselteaktier som Mobilia hade ställt som säkerhet för sina lån. Tillsammans med dessa banker kunde Ratos till bolagsstämman 1991 presentera förslag till en ny styrelse, vilket skapade en stabilitet i Esseltes ägarkrets och styrelse. Ratos skulle kvarstå som en stor ägare i Esselte under ytterligare ett drygt decennium.

Innehavet såldes i två steg. Först Meto-aktierna med en realisationsvinst på 217 miljoner kronor (IRR 391 procent). År 2002 såldes det slutliga innehavet till den amerikanska private-equity fonden J.W. Childs med en exitvinst på 95 miljoner kronor (IRR 14 procent).